Högkänslig och extrovert barn

Det finns en sak jag och min man diskuterar väldigt ofta här hemma, en utmaning vi står inför varje dag - att vår dotter ska vara i balans. Dvs. inte överstimulerad eller understimulerad.

Det är svårare än vad det verkar. Isabelle är extrovert och högkänslig, dvs hon behöver mycket social stimulans men blir samtidigt väldigt trött av det. Hon är bara 7 år, så hon har begränsat med insikt i hennes behov av återhämtning, vilket betyder att vi föräldrar hela tiden måste se till att hon får detta. Tack vare mitt jobb som egenföretagare kan jag hämta henne tidigt när jag känner att det behövs. Ibland åker jag en runda med barnen för att titta på hästar och hittar på lite lugna saker för att de ska komma ner i varv, innan Isabelle kommer hem och ska leka med kompisar på gatan.

Hela tiden måste vi alltså ligga steget före och ibland hamnar vi efter. Jag säger kanske ja till en förväntansfull Isabelle som ringer från sin kompis mammas telefon från skolan för att fråga om hon får följa med hem. Med största sannolikhet har vi en tjej som bryter ihop av överstimulans när hon kommer hem. Det vet jag ju när jag säger ja. Men säger jag nej hela tiden blir konsekvensen att kompisar slutar fråga tillslut.. och det vill jag ju såklart inte. Vänner är livsviktiga för barn.

Något vi inte kan undvika är skolan och den överstimulans den innebär. Dagens skola är så mycket mer intensiv än vad skolan var när jag var liten. På Åmbergsskolan i lilla Sunne var vi max 150 elever och 20 st i vår klass. På Isabelles skola är de över 500 elever och 28 st i klassen. Isabelle går på en jättebra skola och vi är supernöjda, men skolorna ser ut så här idag och jag förstår att både elever och lärare blir överstimulerade och utmattade.

Är man då högkänslig upplever man allt genom ett känslomässigt förstoringsglas. Barnet lägger märke till små detaljer som lärares kroppsspråk, tonläge, dofter, ljud, allt det visuella osv och tänker mycket om det också. Det blir lätt för mycket på en stor skola. Men skolan går ju såklart inte att undvika, utan vi får jobba runt den. Försöka hämta tidigt, lägga i tid, hjälpa på morgonen osv osv.

Jag skulle vilja säga att lika lätt som Isabelle blir överstimulerad, blir hon också understimulerad. Understimulansen tar sig bland annat uttryck i rastlöshet och irritation.

Det är ingen lätt kombination.. jag själv har ju den och förstod aldrig hur jag kunde vara så social och samtidigt bli så trött av att umgås med människor. Jag kände mig alltid så annorlunda och konstig.

Jag är så glad att jag kan ge Isabelle de förutsättningar jag själv inte hade genom kunskap om hennes personlighetsdrag.

Isabelle hade det ju tufft vid terminsstarten men nu efter några veckor tycker hon om skolan. Jag tror att mycket är tack vare hennes fina lärare som sett henne. Häromdagen sa hon ”jag tycker mer om att gå i ettan än förskoleklass, för i förskoleklass har de egentid”

Hon har alltså gjort om mantrat ”ettan är tråkig för man har ingen egentid” till detta. Äntligen kan jag sänka axlarna och slappna av lite igen.

Kan du känna igen dig eller ditt barn i beskrivningarna ovan? 🧡

Isabelle och jag