Åsa Vikman | Allas.se

Hej kära du som läser detta.

Jag har funderat i flera veckor, eller flera månader på vad jag ska skriva här. Jag har så mycket att dela med mig av, saker som hänt och saker som händer dagligen - både på min insida och runt mig. Så nu när jag äntligen sitter här och skriver, är det svårt att veta var jag ska börja. 😅

Inom loppet av 9 månader har jag släppt två böcker. Min debutbok Handbok för högkänsliga och den andra boken som kändes som väldigt naturlig andra bok - Högkänsliga barn. Handbok för högkänsliga var näst bäst sålda fackboken förra året och högkänsliga barn har även den mottagits med öppna armar. Jag kan faktiskt fortfarande inte förstå det. Det har gått så snabbt. Jag har insett nu efteråt att det var en sak att skriva dem, det var både roligt och jobbig, men mest roligt. Men en annan sak som tog mycket energi från mig var oron för om någon skulle tycka om dem. Om någon skulle köpa dem, om jag skulle få chansen att skriva fler böcker som jag så gärna vill. Det har varit lite som en känslomässig berg och dalbana. Min man Johan har nu efteråt sagt att jag nästan var okontaktbar under en period. Jag blev ju såklart utmattad och detta var ett sätt det tog sig uttryck på - oförmåga att koncentrera mig.

Den senaste tiden har jag därför fokuserat på min hälsa. Sänkt kraven på mig själv på alla områden i livet. Jag har börjat röra på mig. Jag försöker springa några km varannan dag och det gör verkligen under med mitt mående. Jag jobbar fortfarande varje dags om jag gjort de senaste tre åren med mitt instagramkonto, men jag lägger ribban på en nivå som jag orkar med. Jag vet att jag är på väg tillbaka nu eftersom jag kan känna energin och fokuset komma tillbaka.

Nu försöker jag också ta in att jag faktiskt skrivit två böcker och att det finns många människor som blir hjälpta av dem. Häromdagen fick jag ett mail från den äldsta personen som skrivit till mig - en 92-årig dam. Hon mailade mig för att berätta att hon hade läst boken och nu äntligen vid 92-års ålder förstått att hon är högkänslig. Hon har lidit av psykisk ohälsa hela sitt liv och önskar att hon förstått tidigare eftersom det hade gjort en så stor skillnad för hennes mående. Nu önskar hon att hon med denna vetskap lever några år till. Hur fantastiskt är inte det? 🥰

Har du någon erfarenhet av utmattning?

Kram Åsa

Min nya bok Högkänsliga barn