Illa berörd av personal på skolan

Häromdagen när jag skulle hämta min dotter på skolan, gick jag in i kapprummet och möts av att en pedagog står och skäller på en liten pojke som sitter och gråter. Han snyftar och snyftar och upprepar orden "men jag vill åka pulka" och läraren står över honom, skäller med hög röst och halvskriker "nej du får inte åka pulka. nu går du in!" Han fortsätter gråta och be henne om att få åka men hon ger sig inte. Hennes röst mjuknar inte, utan hon fortsätter lika skarpt.

Det hör till saken att hon dagen innan stått och gapat på tre pojkar som åkte pulka på rutschkanan.

Jag blir så illa berörd av denna pedagogs sätt att bemöta eleverna. Hon har ingen rätt att skälla på barnen. Jag förstår att man kan bli frustrerad om man sagt till pojkarna att de inte ska åka på rutschkanan fem gånger, men man ställer sig inte och skriker på dem och skammar dem framför mig och andra barn och vuxna. Man kan säga med lite humor och allvar "men killar, ni vet att rutschkanan är farlig att åka pulka på".. Försöka komma ihåg allt bus man själv gjorde när man var liten.

När det gäller hennes beteende i kapprummet har jag ringt rektorn flera gånger för att prata med henne om denna person, men hon har inte svarat. Jag kommer ringa upp nästa vecka också. Det beteendet är nämligen helt oacceptabelt i min värld och dessa personer ska inte arbeta med barn. Det jag hade gjort i detta fall, även om jag varit irriterad för att pojken inte lyssnat på mig, hade slagit någon eller gjort något annat dumt, är att jag hade satt mig ned bredvid honom och tröstat honom. Bekräftat honom. Jag hade inte fortsatt använda min makt som vuxen och personal på skolan och stora kroppshydda och skrikit på honom.

"Jag hör att du är ledsen" "jag hör att du verkligen vill åka pulka, men du har fått fem chanser och det funkar inte just nu, kom så går vi in och målar" Han kanske hade fortsatt att gråta, men jag hade tröstat och förklarat för honom varför.. och försökt att hitta på något annat. Funkar ett barn inte tillsammans med andra finns det alltid en anledning. Kanske mår barnet dåligt, kanske är det stressat, kanske överstimulerat, kanske är det ngt annat som spökar. Man behöver ha ett nyfiket förhållningssätt.

Jag vet att lärare och pedagoger kämpar för att arbetsmiljön är tuff osv, MEN, det är barnens arbetsmiljö också. Hade den där pedagogen behandlat en annan vuxen sådär? Nej det hade hon inte och hade det fortsatt hade det varit ett arbetsmiljöproblem.

Många föräldrar, pedagoger och lärare verkar tro att det är ok att behandla barn på ett annat sätt än man gör med vuxna. Jag ser pedagoger dra i barn, prata väldigt hårt med dem, skälla på dem och skamma dem och jag mår så dåligt varenda gång.

Jag vill tro att vi ändå kommit så långt att de allra flesta vuxna förstår att vi behöver bemöta våra barn och deras känslor på respektfullt sätt. Att vi är medvetna om att barnens hjärnor inte på långa vägar är färdigutvecklade, att de växer och att de behöver kärlek och stöttning för att må bra.

Barn missköter sig inte för att de vill. De har inte alltid förmågan att möta de krav vi vuxna ställer på dem. Krav som ofta är orimliga.