En extra utmaning för en högkänslig förälder ❤️

Äntligen är det fredag och helg. Att få ha Johan hemma hela morgondagen och söndag känns så skönt. Barnen har varit så trötta denna vecka och jag som jobbar hemifrån har känt att jag lika gärna kan hämta dem tidigt och jobba när de är hemma. Men det har såklart inte fungerat eftersom de har velat ha min odelade uppmärksamhet hela tiden. Det som varit extra jobbigt denna vecka är att Alexander fått tics. Han harklar sig väldigt mycket, framförallt när han kommer hem då han slappnar av. Förskolepersonalen är fantastiska, de är verkligen bäst. Men de är för många barn på för liten yta och det gör att det blir högljutt och stressigt. Alexander sa idag att det är stressigt på förskolan och jag förstår verkligen honom. Det är svårt för personalen att inreda den där lilla lokalen där de också ska äta lunch, mellis, ha samling och sedan leka i.

Vi har dragit ned på iPad tid, tagit bort YouTube kids som vi upplevt stressat honom, minskat alla dessa stressmoment.. och han kommer att få vara hemma några dagar nästa vecka om han vill. Förhoppningvis lugnar det sig lite.

Jag tror inte att Alexander själv lider så mycket av ticsen, men jag gör det verkligen. Hela min kropp reagerar. Jag blir så otroligt stressad av ljudet och jag tror att det dels har att göra med själva ljudet, dels för att jag blir så orolig för honom. Jag har sällan ångest, men denna vecka har jag haft det av denna anledning. När det gäller barnen är det som att allt rationellt bara flyger ut och mina känslor tar över.

Johan hör såklart Alexanders tics, men han störs inte alls lika mycket och han har förmågan tänka lite klarare. Alexander har haft tics tidigare när det varit mycket på exempelvis förskolan och det har gått över. Jag vet ju att det kommer gå över och att han mår bra. Men det är som sagt svårt att tänka rationellt för mig när det gäller barnen.

Jag själv hade mycket tics i min barndom och det gick såklart över.

Har du haft tics? Eller dina barn? Hur påverkade det dig? ❤️