Jag har haft en hemlig dröm i många år - en som jag vet att jag delar med många andra svenskar. Drömmen har varit att i bokformat få dela med mig av min historia, om min tuffa barndom och hur jag kom ut i vuxenlivet som en vilsen själ. Hur jag på något sätt trots mycket psykisk ohälsa och många omvägar, lyckades hitta mig själv tillslut. Nu går denna dröm äntligen i uppfyllelse. Boken handlar inte så mycket om mig, utan om högkänslighet generellt. Men på några ställen här och där, delar jag med mig av väldigt betydelsefulla upplevelser i mitt liv så som mitt allra första minne. Tyvärr är det inget positivt minne, utan ett väldigt obehagligt och skrämmande sådant som jag förmodligen minns på grund av trauma. När min mamma dog när jag var 12, följde hela min barndom med henne i graven. Jag har ingen att fråga om vad som egentligen hände den där kvällen och natten när vi flydde från min pappa. Även om jag har satt ihop pusselbitarna någorlunda rätt tror jag, finns det fortfarande lite småbitar som fattas. Jag minns saker som känslan av rädsla, förvirring och otrygghet. Jag minns också doften av rök och alkohol och jag har även flertalet bilder som är som små videosnuttar av mitt liv. När jag, mamma och min lillasyster Lisa var ute gick med hundarna en kväll, frågade jag vad som hände när vi flyttade från pappa och mamma sa att hon skulle berätta när jag blev äldre. Jag önskar att hon hade hunnit berätta för en äldre Åsa, innan hon lämnade jordelivet. Jag skriver såklart lite om min mammas död, vad som hände och även om de sexuella övergrepp jag blev utsatt för av min lärare under min gymnasietid. Men även om positiva saker som hänt mig, så som när jag fick en ny familj på min 18-års dag, alla fantastiska människor jag träffat längst min väg i livet. Nu sitter jag här och fixar med det sista med boken och jag känner mig så stolt. Min första bok - min dröm har gått i uppfyllelse. Jag kan knappt fatta det. Du som högkänslig kommer att ha sådan användning av denna bok och jag hoppas att den kommer bli som din nya bästa vän som du kan ta fram när du behöver pepp och stöd. Även du som anhörig, vän, partner, förälder, dotter, son osv kommer ha användning av den. Alla känner någon som är högkänslig. Vi är trots allt 30% av befolkningen.Och en annan sak som jag är så stolt över som jag inte berättat för någon ännu - Maggan Hägglund (ni vet den fantastiska person som bland annat skrivit Drunkna inte i dina känslor) skriver mitt förord ❤️ En sådan ära för mig. Det var hennes bok som fick mig att förstå att jag var högkänslig från första början.Om du är högkänslig, när förstod du att du var det? Kram Åsa Jag och vår lånehäst Gullan (cirka -98, då jag var 11 år) Jag till vänster, mamma och min lillasyster Lisa till höger