Min man Johans nya karriär som fotograf

Det känns som att jag har ungefär 100 bollar i luften just nu och att jag hade behövt 10 händer till för att kunna hindra dem från att trilla ner. Det är mycket med boken och det är superspännande och roligt, men lite smått överstimulerande. Samtidigt som vi håller på med lanseringen av "handbok för högkänsliga" är jag inte sämre än att jag håller på att uppdatera min hemsida.

Denna vecka har jag lagt orimligt mycket tid på att fixa ny bilder till den. Som vanligt snöar jag in på saker och kan inte göra något annat förrän det jag bestämt mig för är klart.

Jag vill helst ta korten själv och anledningen är enkel: jag behöver inte känna mig obekväm utan kan vara mig själv fullt ut. Jag kan le på ett sätt som gör att jag ser rätt snygg ut och jag kan prova lite olika poser ohämmat, vilket jag aldrig gjort inför en främmande (eller känd) fotograf.

När jag skulle ta korten med fjärrutlösare, var sladden till den borta. Jag beställde ny sladd och när den kom passade den inte. Jag beställde ytterligare ett paket och det passade inte heller. Sedan beställde jag ett tredje paket (ja, inom loppet av tre dagar) och det passade inte heller. Först då blev jag lite misstänksam mot min egen förmåga och kunskap om min kamera. Jag kikade en extra gång på kameran för att se att det inte gömde sig ytterligare ett hål för denna sladd som inte tycktes passa någonstans - och till min förvåning gjorde det såklart det. Jag spenderade säkert flera timmar på att hitta rätt sladdar på nätet, var nere i en butik och letade, åkte fram och tillbaka till affären för att hämta paket efter paket. När sladden passade från allra första början.

När jag väl hade fått in den där sladden till receivern som den kallas, funkade det såklart inte ändå pga inställningarna och vid det här laget hade jag inte mycket ork kvar. Så jag gav upp och frågade min man om hjälp istället.

Han är min standbyfotograf. Han får hoppa in och fota mig emellanåt när jag behöver någon bild med bättre kvalitet än den mobilen kan leverera. Men det är inte med glädje han gör det. Vissa gånger har det kommit med kravet att jag inte ska skälla på honom. Jag blir lätt ett riktigt kontrollfreak när han ska fota eftersom jag vet exakt hur jag vill ha det. Det är inte jättelätt för Johan att leva upp till detta.

Ibland får han dessutom för sig att han ska improvisera genom att ändra position eller vinkeln på kameran. Och han tar 10 bilder per sekund utan att säga till innan, så de allra flesta bilder blir på mig blundandes eller pratandes med honom. Ja, ni hör hur jobbigt jag har det.

Några bilder blev ialla fall bra. Samtidigt som Johan fotade, hade vi en liten kameraman som hade uppgiften att filma och ta kort bakom kulisserna.

Behind the scenes

En av bilderna Johan tog

En annan

Alexander och jag

Vad tycker du? Har han talang?

🧡 JA!!

💚 Sorry Johan