Jag har funderat på om jag ska skriva detta eller inte eftersom det känns som att jag inte borde känna som jag gör eftersom jag skriver om hur man ska ta hand om sig själv som högkänslig för att må bra i sig själv varje dag. Men jag försöker acceptera att jag likt alla andra är människa vars mående går lite upp och ned. Jag har tidigare i livet haft längre perioder av depressioner som varit återkommande. Under nästan alla dessa har jag utåt sett fungerat. Jag har jobbat eller studerat och hållit en glad och fin fasad medan jag på insidan kämpat med tankar som "vad är meningen med livet?". Sedan ett par år tillbaka har jag haft dippar men inga direkta depressioner och mycket har att göra med mitt jobb med min instagram där jag lär mig så mycket om mig själv och påminner mig själv om att ta hand om mig. Jag har blivit betydligt snällare mot mig själv och sänkt kraven på mig och det har hjälpt väldigt mycket. Nu har jag alltså en dipp, jag är inte deprimerad, men helt klart påverkad av negativa känslor och jag vet vad det har att göra med. Vårt väder och mörkret. Jag brukar vara beredd på det, men i år har jag inte varit det. Det har gått för snabbt och det är som att jag mentalt fortfarande är kvar i sensommar. Vi kom hem från en Greklandssemester i slutet av juli och då såg jag fram emot en månad till av sommar, sol och bad med barnen men det blev inget alls. Sedan kom hösten i vindlande fart och likaså det eviga mörkret och nu också snön. Jag drömmer mig bort till olika varma och ljusa platser, där solen värmer mot min hud och jag badar i havet med barnen. Insikten om mitt mående kom när jag låg i min man Johans knä häromkvällen och sa "det känns som att vi jobbar så hårt för ett liv vi inte ens vill ha". Johan svarade "men Åsa. Vi jobbar hårt för det liv vi VILL ha" Har vi den ekonomiska möjligheten kanske vi flyttar utomlands vid något tillfälle, om det skulle fungera med barnen, annars är vår dröm ett sommarhus i södra Europa. En prunkande trädgård med exotiska frukter och en vinkällare med intressanta viner som vi samlat på oss.Hur är det för dig? Påverkas du negativt av mörkret och kylan? eller tycker du om det? ❤️