Kort vistelse i Värnamo

Det är höstlov här i Stockholm och eftersom jag jobbar hemifrån kände jag att jag lika gärna ta med mig barnen ner till mormor och morfar i Småland. Resan tar cirka 4-5 timmar med bil och är ofta ganska outhärdlig för Isabelle som blir väldigt lätt uttråkad och har lite svårt att sitta stilla. Standard för långa resor är barnens iPad och varsina hörlurar. Isabelle hade även packat med papper, pennor och fick en tidning att pyssla i på vägen. Men redan innan vi lämnat Åkersberga där vi bor, fick jag frågan "är vi framme snart?" från en redan uttråkad tjej. Jag visste där och då att denna resa skulle bli lite extra lång.

Under denna resa fick jag sådan fruktansvärd huvudvärk som sitter precis bakom vänstra ögat och strålar bakåt och den har hållit i sig i snart fyra dagar, trots smärtstillande. Förmodligen stressrelaterat.

Barnen bråkade och tjatade, men gjorde ändå det bästa de kunde utifrån sina förutsättningar och vi kom slutligen fram till mormor och morfars gula hus på landet. Barnen var så glada att få träffa dem och vi myste fram till i söndags då mormor plötsligt blev sjuk i hög feber. Hon gick och la sig på eftermiddagen och efter en stund gick jag upp och frågade hur hon mådde. "Inte så bra" fick jag till svar. Jag gick och hämtade termometern och mycket riktigt, hon hade 39,2 i feber. Jag kilade ner och hämtade alvedon och någon timme senare hade hennes feber fortfarande inte gått ned. Hon blev riktigt dålig och kräktes och det var så synd om henne. Jag ringde Johan och vi bestämde snabbt att vi beger oss hemåt. Isabelle är väldigt rädd för att kräkas och bli sjuk så hon stod vid dörren och kunde knappt vänta på att få hoppa in i bilen, samtidigt som hon var så orolig för mormor.

Jag tror jag slängde ned alla våra saker på 5 minuter. På med pyjamas på barnen och borsta tänderna och in i bilen. Vi var hemma i Åkersberga vid 00-tiden och hela vägen hem hade jag den där huvudvärken som vägrade ge med sig.

Jag blev så orolig för Ingrid, (min bonusmamma och barnens mormor) Det var lite som att återuppleva morgonen då min mamma dog, när hon kräktes och jag fick ta hand om henne. Jag grät och minns att jag tänkte "jag sa aldrig hur mycket hon betydde för mig" och "hon hann aldrig läsa min bok". Kanske inte känns som om det var det absolut viktigaste, men att få ge Ingrid, som är en riktig bokslukare, en bok som jag skrivit är verkligen något stort för mig och är något jag sett fram emot hela bokprocessen.

Mormor sov hela natten och vaknade lite piggare och nu är hon frisk och uppe på benen igen. Starkare kvinna får man leta efter!

Det var lite snopet för barnen såklart och jag fick förklara några gånger för dem i bilen att det inte var någon fara med mormor och att hon kräktes pga hög feber för att lugna framförallt Isabelle.

Jag måste tillägga att detta är andra gången mormor blir sjuk så att vi får åka akut hemåt. Några jular sedan insjuknade hon i magsjuka på självaste julafton. Tre familjer satt 10 min senare i respektive bilar på väg hem varav med Stockholm som slutdestination.

Nu håller vi tummarna för att mormor Ingrid håller sig frisk hela vår vistelse under julen ❤️