Dagen hemma med Alexander

Idag bönade och bad min son Alexander mig om att få vara hemma från förskolan och jag kände att han verkligen behövde en dags vila. Hemma själv i lugnet utan syrran. Han har som jag berättat om i ett tidigare inlägg, haft en hel del tics på sistone och jag tror att det är stressrelaterat. Dels på grund av högljutt och snabbt tempo på förskolan, dels på grund av rädslor för allt möjligt kopplat till hans ålder.

Alexander är 5 år och är precis som jag och Isabelle högkänslig, men mer åt det introverta hållet. Eftersom Isabelle alltid varit lite extra, med mycket utbrott, svårigheter att sova (tack och lov bra nu) och väldigt mycket känslor så har Alexanders känslighet hamnat lite i skuggan. Jag som skriver om det varje dag, förstod det först för något år sedan bara eftersom det tar sig annorlunda uttryck än för Isabelle.

Isabelle har alltid hållit ihop på förskola och i skolan och direkt när hon kommit hem till tryggheten har hon brutit ihop av överstimulans och trötthet. Hon har också väldigt mycket energi och måste hela tiden hitta på något. Hon är vetgirig, väldigt kreativ och har ett högt rättvisepatos. Hon är som en liten moralpolis både här hemma och i skolan. Alexander sitter gärna i soffan eller på golvet och leker med sina legogubbar eller bilar själv. Han tycker om att leka med kompisar också såklart, men han blir inte uttråkad av sitt eget sällskap (förutom när jag jobbar hemma med honom - mer om det snart :) Men, när det blir för mycket på förskolan, har han svårt att sitta stilla och lyssna och han dras lätt med i killarnas bus. Känsligheten märker vi dels på att han lätt blir överstimulerad, dels att han är försiktig i nya situationer och även på morgonen på förskolan. Han vill aldrig hoppa in i en lek direkt utan går runt och kikar på barnen först. Han sitter helst inte på samlingen eftersom det är svårt att sitta stilla så han hjälper hellre pedagogerna i köket, men lyssnar ändå samtidigt. Han är väldigt känslig för tillsägelser och slutar att lyssna om han inte känner sig respekterad. När han tyckte att pedagogerna skällde för mycket på honom sa han själv till att han inte ville att de skulle skälla.

Alexanders rädsla för allt just nu gör att han måste ha sällskap på toaletten och göra mig sällskap så fort jag går på toaletten. Efter några gånger på toaletten idag skällde han på mig för att jag gick för ofta 🤣 han orkade inte följa med mig. Sedan kom han gråtandes efter mig till toaletten eftersom han ville att jag skulle vänta tills han spelat klart ett spel. Där gick min gräns nämligen.

När vi satt och spelade Mario Kart sa han "mamma, tror du att du kommer att vinna?" Jag svarade "nej" och då sa han det finaste jag hört honom säga på länge (förutom jag älskar dig) "mamma, du måste tro på dig själv"

Jag blev så lycklig ända in i själen eftersom det är vad jag säger till honom jämt när han är kritisk mot sig själv. Det har fastnat.

Sedan sa han visserligen: "mamma om du inte var gift med pappa, skulle du gifta dig med mig då?" Jag svarade "ja, det hade jag nog älskling" (han förstår inte vad det innebär och kändes som ett nej hade gjort honom ledsen) Jag frågade om han hade velat gifta sig med mig också och då svarade han "nej att gifta sig är skitsamt mamma" 🤣 Skitsamt betyder tråkigt och dåligt tydligen.

Jag tror att jag har jobbat totalt 10 min under dagen med Alexander hemma. Jag försökte prata med Magdalena från Highland PR som jobbar med min bok och det slår aldrig fel. Så fort jag pratar i telefon skriker barnen. Detta har hänt flera gånger med just Magdalena som får höra mig säga schhh hela tiden. Hon är så snäll och förstående. Tur att jag har så himla fina människor runt mig alltså. Tacksam för det.

Hur har din vecka varit?