Balansen mellan privat liv och arbetsliv suddas ut

I mars i år sa jag upp mig från mitt jobb som socialsekreterare för att följa min dröm - att arbeta med att sprida kunskap om högkänslighet på heltid. Jag har aldrig mått bättre än jag gjort dessa månader. Att kunna bestämma över mina egna tider och vilka jag ska träffa osv har gjort att jag kunnat undvika att bli överstimulerad, för det mesta. Jag jobbar mycket vissa dagar och vilar desto mer andra. Jag kan hämta barnen från förskolan och skolan lite tidigare och min son Alexander kan vara hemma från förskolan vissa dagar då han är trött.

Nackdelen är att jag blivit ganska isolerad emellanåt och eftersom det är bekvämt att vara i hemmets trygga vrå, tar jag mig inte ut och träffar människor så mycket som jag kanske skulle behöva. Att jobba hemifrån gör också att jag kan jobba precis när jag vill, kvällar och helger inkluderat. Detta innebär att gränsen mellan privatliv och arbetsliv suddas ut. Inte sällan sitter jag, som nu, på kvällen och arbetar. Jag jobbar mycket från min telefon i och med mitt instagramkonto och jag vet inte hur många gånger om dagen jag går in och svarar på meddelanden osv.

Just Instagram lider jag inte av eftersom jag har lärt mig att hantera det, men allt annat runt omkring behöver jag tänka på att strukturera upp min tid så att jag faktiskt har ledigt emellanåt också.

Har du några erfarenheter av att jobba som egenföretagare? Jobbade du hemma under covid? I så fall, vad tyckte du om det? Nyfiken!